Personporträtt: Johnny Källhagen

”Slumpen har tagit med mig på en fantastisk resa”

Personporträtt av Johnny Källhagen, Arnessons allra första anställda. 

Jag möter upp Johnny i Arnessons lunchrum på Garvaregatan. Det är en dimmig torsdagsmorgon och den första frosten som kom i natt har precis hunnit smälta bort från fönsterrutorna. Det doftar av kaffe och frukostbröd. Vi slår oss ner och börjar prata. Johnny är trevlig och glad, han lyssnar noggrant och verkar positivt inställd till min intervju.

Johnny är uppvuxen i Kil, ett ställe han fortfarande bor på och han trivs väldigt bra med att kalla Kil för hemma. På Nobelgymnasiet studerade han till fordonsmekaniker. Efter studenten jobbade han på Lecab och passade även på att göra lumpen. Några år senare bytte Johnny ut Lecab mot en mack och bilverkstad i Rud. Det började som en vanlig anställning, men slutade med ett ägarbyte. Johnny och hans vänner drev macken tillsammans under några år, på bilverkstaden fick han möjligheten att leva ut sitt stora fordonsintresse.

Hur blev det så att du började jobba på Arnessons?
Det var rent av slumpen, egentligen. Året var 1983 och min vän Kjell hade köpt upp Arnessons från tidigare ägaren. Vi hade båda två rätt mycket att stå i men han skämtade ändå lite och frågade “När ska du börja hjälpa till hos mig då?”. Jag hade precis börjat arbeta lite hos min pappa som också drev eget företag, så jag bestämde mig för att jobba deltid och hjälpa till hos båda. Men det blev inte riktigt som jag tänkt utan tillslut jobbade jag bara med Kjell på Arnessons.

Johnny berättar att det var en spännande och rolig tid i hans liv. Men det fanns mycket att göra. Kjell och Johnny var de enda som arbetade på företaget och fick både sköta ekonomi, samtalen med kunder och samtidigt vara ute på uppdragen.

Efter ett år på Arnessons bestämde sig Johnny för att åka ut och äventyra lite.
Jag har alltid haft ett stort motorcykelintresse,så jag tog motorcykeln och åkte Europa runt under några månader tillsammans med en vän, det var en spännande resa. Sedan passade jag även på att hälsa på min moster i USA under tolv månader och fixade en bil där som jag kunde köra runt i. Jag var i 42 olika delstater under den vistelsen, det är också en sådan upplevelse man är glad att man har med sig idag.

Han berättar entusiastiskt om sin tid på Arnessons och sina resor genom USA och Europa. Jag frågar om han vill åka ut och resa mer, eftersom han verkar vara väldigt äventyrsintresserad. Han nickar och tittar ut genom fönstret. Det vore kul, säger han. Det kanske får bli när jag gått i pension om inte annat. Johnny vänder sig mot mig och skrattar. Hans lättsamma sätt gör hela den här intervjusituationen okonstlad och enkel.

Men, vad är det som har gjort att du stannat kvar på Arnessons efter alla dessa år?
Det har varit roligt. Vi har haft en bra kamratskap. Efter att Kjell och jag drivit stället tillsammans började vi att fylla på Arnessons med flera av våra vänner, som också var duktiga och drivna inom området. Det har alltid funnits en fin sammanhållning här. Sedan är det inspirerande att byta miljöer lite då och då. Du kan vara ute hos en kund en vecka och sedan hos en annan nästa. Fast det är klart jag har tänkt ibland, ska jag byta? Men det här jobbet passar mig väldigt bra, det är socialt och omväxlande så det har inte funnits någon anledning till det.

Hur har det varit att följa med på den här utvecklingen av företaget?
Slumpen har tagit med mig på en fantastiskt resa. Det har såklart varit både mot- och medgångar. Men det trodde vi aldrig när vi var två personer som kämpade med att hålla företaget i rullning, att vi en dag skulle bli så många anställda som jobbar här. Arnessons har ju växt enormt och expanderat ut i flera olika dotterbolag. Det har varit kul att fått hänga med i den stora utvecklingen.

Du måste ju ha någon drivkraft som gör att du vill fortsätta. Har du funderat på vad det är som driver dig i ditt yrkesliv?
Du, det var en mycket bra fråga. I grund och botten är det nog att göra andra människor nöjda. När kunderna blir glad över det jag har gjort så blir jag också glad. Det inspirerar och motiverar mig nog, att det man gör blir uppskattat.

Berätta lite om hur du ser på din framtid här på Arnessons.
Jag har inte planerat att gå i pension än, jag kommer att jobba här ett tag till. Som person är jag alldeles för rastlös för att inte göra någonting och det här jobbet stimulerar mig fortfarande på olika sätt. “Jag har redan målat klart alla uthus”, förklarar Johnny och skrattar igen.

Vart går nästa resa då?
Haha. Ja, det kanske får bli Australien, det är ett ställe jag inte har hunnit utforska ännu. Kanske är det något jag ska göra som pensionär, så slipper jag vara så rastlös.

Johnny sålde av motorcykeln år 2004, men har stora planer för familjens nya äventyr – den stundande vintersemestern.
Jag har ju fru, tre barn och två hundar. Så, vi tänkte packa in allihop och campa på någon fin skidort. Det tycker jag ska bli väldigt roligt! Längdskidor är något jag tycker mycket om, jag har faktiskt åkt vasaloppet fjorton eller femton gånger.

Men när det inte ligger snö på backen byter Johnny gärna ut längdskidorna mot cykeln.
När jag fyllde 60 år fick jag en biljett till Vätternrundan i present. Det var en väldigt rolig upplevelse! Jag tycker om hela grejen med både cykling och längdskidåkning – sedan blir det ofta afterbike eller afterski och det är ju inget som gör upplevelsen mindre rolig.

Innan vi avslutar vårt samtal frågar jag Johnny om han, nu med facit i handen, skulle valt en annan väg efter 34 år på Arnessons. Men han säger att han inte skulle ha velat det. Det har varit en fin resa för honom. Ibland funderar han på vad han skulle ha gjort annars, men kan inte riktigt komma på något han hellre skulle vilja göra. Men en sak är säker, att det Johnny gör på Arnessons, det måste han göra bra. För att börja arbeta hos ett företag som 26-åring, och fortfarande vara kvar, 34 år senare – det är i alla fall inte något som sker av ren slump.